Klas håller Leila för första gången. Han är ungefär lika trött som jag är, nästan.... :)
När jag kom hem fick jag en kanonfin Mor&Dotter-bukett av familjerna.Jennifer kan inte vara en stoltare storasyster, men trodde nog inte att hon skulle vara så liten och ta så mycket uppmärksamhet från mamma. Hon är lite arg för att jag varit borta men annat är nog inte att räkna med.
Förlossningen:
Vi kom in vid 8:30 och den snälla läkaren skickade inte hem mig igen. Han satte däremot en kateter, och så småningom tog han hål på hinnorna så vattnet gick. Leila lade sig med bakhuvudet nedåt och från att ha lite små ont vände det på en femöring och jag fick börja med lustgasen. Med anledning av hur Leila lade sig med huvudet fick jag krystvärkar i stort sett på en gång och det kom en annan snäll läkare och gav mig en EPD.
Från att vara öppen 5 cm gick det vansinnigt fort och jag var öppen helt på noll och ingenting. Fast en liten kant var kvar och ville inte gå över huvudet på Leila så hon låg och roterade och försökte hitta ut från 16- 20,45. Barnmorskan satt vid datorn och hade i stort sett gett upp när sköterskan fick se att jag hade tryckt ner henne så pass att det var på väg ut och då blev det bråttom, med mina sista krafter och svaga värkar tryckte jag ut huvudet och resten av kroppen fick hjälp av 2 personer som hängde på min mage och 2 personer som drog henne i huvudet. Enligt Klas version blev han ivägknuffad och läkaren svor åt barnmorskan för att inte ha ringt på honom så han kunde ha hjälpt mig sista biten med sugklocka eller liknande, och hon hade navelsträngen runt huvudet. 21.07 var hon ute och lagd på mitt bröst och jag grät så mycket.... helt slut och helt överlycklig av att hon äntligen var här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar